Peppen börjar redan nu
Det är något med den där tiden innan Comic Con. Luften känns liksom lite laddad. Jag går runt med fjärilar i magen och kalendern öppen i mobilen. Varje dag stryker jag ett datum och tänker: nu är det en dag närmare.
Jag har gått på Comic Con i flera år nu, men känslan innan är alltid densamma. Förväntan. Pirret. Ljudet av symaskinen som går lite för länge om kvällarna.
Cosplaykaoset i full gång
Just nu ser mitt vardagsrum ut som ett litet kaos. Tygbitar, sprayfärg, en halv peruk på soffan (don’t ask). Jag försöker låtsas som att jag har kontroll, men det är väl halva grejen – att leva lite i det där kreativa röran.
Jag syr, testar smink, justerar rustningen, fotar lite referensbilder. Och varje gång jag tror jag är klar, så hittar jag något jag vill förbättra. Det är som ett oändligt projekt som bara får liv på riktigt när jag står där på mässgolvet.
Packlistan som aldrig blir färdig
Jag har redan börjat skriva packlistan. Tre gånger.
Först den stora listan – med allt från kostymdelar till laddare. Sen en för smink och hårgrejer. Och en hemlig lista med snacks, plåster och tejp (den överlever man inte utan).
Förra året glömde jag skosulor och kunde knappt gå efter dag två. Aldrig igen. Den här gången ska jag vara förberedd. Tror jag.
Människorna är halva grejen
Det bästa med Comic Con är ändå alla man träffar. Det känns lite som att kliva in i en annan värld där alla pratar samma språk – även om det råkar vara på elvish, klingon eller bara cosplaynördiga internskämt.
Jag älskar att se hur mycket folk vågar ta plats. Hur någon går förbi i en enorm rustning och alla applåderar. Eller hur ett barn i en hemgjord dräkt får leenden från hela kön till mässhallen. Det är så mycket värme i den där bubblan.
Jag längtar. Så himla mycket.
Just nu är det elva dagar kvar. Jag känner mig både stressad och lycklig. Lite trött. Men mest bara pepp.
När jag tänker på ögonblicket jag kliver in i hallen – ljudet, doften av kaffe, alla färger och kostymer – då vet jag varför jag gör allt det här.
Comic Con är inte bara en helg. Det är årets stora andningspaus för mig.
Och jag räknar ner varje timme tills det börjar.
